Varför bär vi förlovningsringar?

Traditionen att utväxla förlovningsringar och vigselringar började med Maria av Burgund. Hon var den första att få en diamantring när hon förlovade sig med Maximilian av Österrike den 17 Augusti 1477. Enligt legenden bad Maximilian sin rådgivare om råd när han stod i begrepp att fri till Maria och rådet han fick var att ge henne ”en guldring översållad med diamanter”. Max följde rådet och trädde på diamantringen på Marias tredje finger på vänsterhanden. Svaret blev ”JA” – och en tradition var född. Att ringen sattes på det tredje fingret på vänster hand, kommer av en gamla egyptisk tradition. Egyptierna trodde nämligen att ”vena amoris” (kärlekens ven) sprang direkt från hjärtat till toppen av den vänstra ringfingret.”

Guldringar och diamantringar

På 1500-talet, började guldring användas som vigselringar, och sedan 1700-talet är detta en tradition som de flesta lever efter. Idag varierar det från land till land vilket finger som förlovningsring eller vigselring bäras på. I Sverige bär vi våra släta guldringar på vänster ringfinger medan man i exempelvis Norge placerar dessa ringar på höger ringfinger. Att ge de diamantring som en gåva till bruden i samband med förlovningen är vanligt i Storbritannien och USA. Denna tradition har spridits även till i Europa och börjar få fotfäste också i Sverige. Sannolikt kommer vi nordbor ändå att fortsätta att använda släta förlovningsringar i vitguld, guld och silver samtidigt som diamantringar och ringar i andra dyrbara material som palladium, platina, titan blir allt vanligare.

Förlovningsringens framtid

En ring har ingen början eller slut, därför har ringen naturligt nog kommit att symbolisera evigheten. Troligtvis kommer traditionen att utväxla förlovningsringar också fortsätta i en evinnerlighet.

Etiketter:

Om faktainfo