Att lära ut god kritik

Den goda kritiken

Bakgrund

Dysthe (2003) och många med henne är övertygade om att vi bäst lär genom att interagera med varandra, jag tillhör själv denna skara. Att ge och ta emot kritik, respons och feedback utgör en viktig del i det sociokulturella perspektivet och i allt lärande. Med hjälp av konstruktiv kritik är det möjligt att berömma och bekräfta samt utmana och stimulera till en vidare kunskapsutveckling. Den goda kritiken stärker därigenom vårt självförtroende samtidigt som den också hjälper oss vidare i vårt lärande. Detta är tankar som rimmar väl med den typ av formativ bedömning som Black (2003) beskriver i boken Assessment for learning: putting it into practice.

(Lundahl, 2010) konstaterar att skolan, dessvärre, många gånger tenderat att utgå från ett bristperspektiv, där den kritik eller respons som framförts i alltför hög grad pekat ut fel eller brister istället för att utgå från de som faktiskt är bra. Detta är också något som återspeglas i den allmänt utbredda misstolkningen, att kritik handlar om något negativt.

Men kritik är inte i sig ett negativt laddat ord, konstruktiv kritik har som syfte att förbättra något. Det är denna, den goda och konstruktiva kritiken, som är detta utvecklingsarbetes fokus. Genom att aktivt och planerat arbeta med feedback och respons i grundskolan, och alltid med inställningen att det handlar om att hjälpa inte att stjälpa, är kritik ett otroligt viktigt och användbart redskap i skolan.

Vad skall utvecklas?

Genom att aktivt och planerat arbeta med feedback och respons i grupp, kan bilden av kritik som någonting negativt tillintetgöras. Arbetet med grupprespons är tänkt att bedrivas ämnesövergripande. Syftet med utvecklingsarbetet är att förmedla en positiv bild av responsarbete och kritik, samt att utveckla elevernas förmåga att ge och ta emot kritik. Vidare är förhoppningen att arbete med gruppresons skall vara självförtroendestärkande och ge upphov till en tydligare dialog i klassrummet.

Mål

  • Lära elever särskilja, fokusera samt ta vara på en framställnings goda samt mindre goda sidor.
  • Lära elever hur man ger och tar emot god och konstruktiv kritik. 
  • Att läraren ger sina elever regelbunden konstruktiv kritik.
  • Att arbetet med respons skall komma att genomsyra all undervisning och integreras och bli en naturlig del i allt skolarbete och på så vis tillintetgöra nidbilden av kritik som något i grunden negativt.

Genomförande

Initieringsfasen
Att övertyga sina medarbetare om ett utvecklingsarbetes relevans, vikt och nödvändighet är en av de största utmaningarna i del av utvecklingsprojektet som Folkesson (2004) kallar initieringsfasen, det vill säga den inledande fasen i utvecklingsarbetet.
Det är inte ovanligt att man stöter på problem då man skall starta upp ett nytt projekt. Vid initiering av ett nytt utvecklingsprojekt, är det därför alltid viktigt att vara lyhörd och lyssna på eventuella projektmotståndares argumentation.

Det finns flera olika sätt att skapa ett forum för en sådan diskussion. Ett sätt är att man sammanställer en Powerpoint och sedan låter kollegorna ställa frågor och interagera, ett annat är att man anordnar litteraturseminarier. Men ett sådant samtal måste inte ske under några särskilda betingelser, för mindre utvecklingsarbeten duger sannolikt verbal-ventilation i fikarummet. I mitt fall använde jag mig av just ett sådant informellt möte, då jag vände mig till min handledare i hopp om att få initiera mitt utvecklingsarbete. Denne gav då omedelbart sitt samtycke.
Implementeringsfasen
Efter de att projektet initieras och förankrats i teorin, behöver dessa teorier omvandlas till praktik och implementeras i verksamheten. Det är detta arbete som påbörjas i och med den fas Folkesson (2004) benämner som implementeringsfasen. Under denna fas ges man möjlighet att prova ut och tillämpa utvecklingsprojektets idéer och metoder.

Ett utmärkt tillfälle för implementering av mitt projekts idéer uppstod i samband med svenskundervisningen i den klass jag var verksam i under min praktikperiod. Eleverna hade då som uppgift att lära sig skriva brev. Jag använde ”Two stars and a wish” metoden när jag gav dessa brev kritik. Senare fick också eleverna möjlighet att ge varandra kritik med hjälp av samma metod. 

Institutionaliseringsfasen
Utvecklingsarbetets tankar, idéer och metoder har nu införlivats i den vardagliga verksamheten. Om man tänker sig att min handledare tar vid där jag slutade mitt utvecklingsarbete, är det möjligt att arbetet med respons med tiden kommer att integreras och bli en naturlig del i allt skolarbete i klassen.

Spridningsfasen
Den slutgiltiga fasen kallas spridningsfasen. Om ett utvecklingsarbete faller väl ut, är det naturligtvis av största intresse att sprida dessa tankar även till andra skolverksamheter. Vad gäller mitt utvecklingsarbete finns det flera olika möjliga vägar att sprida dess idéer, ett alternativ är att forska inom området och skriva en bok, ett annat att be om att få anordna en föreläsning för skolans övriga medarbetare eller också kan man sätta sitt hopp till att dessa idéer sprider sig likt ringarna på vattnet.

Möjliga hinder

Det finns ett antal olika potentiella hinder för att den ”goda kritiken” skall få fäste i skolan. De flesta är sannolikt överens om att vi bör fokusera på det som faktiskt är bra istället för att se till bristerna, men uppenbarligen är de inte lika lätt att omvandla dessa tankar till praktiken. 

Den främsta fallgropen är förmodligen lärarens personliga ovilja att ompröva sitt sätt att se på undervisningen. Tidsaspekten kan vara en annan, det tar tid att ge konstruktiv kritik. 

Ytterligare en annan omständighet som sannolikt försvårar den goda kritikens landvinning inom skolans väggar, är att vi som pedagoger agerar både ”vägledare” och ”domare”. Det är därför inte en helt lätt uppgift att ständigt fokusera på det som är bra eftersom barnen i slutänden bedöms och betygsätts utifrån de uppsatta lärokraven.

Om faktainfo